Dikt om ätstörningar
Dikt om ätstörning av Krystyna Malm
Alla vet ju att tjatinte hjälper när det gäller mat
Ju flera kockar
desto fler blir magra eller för tjocka
Försöker man göra vardag till fest
blir de som drabbas flest
När man är rädd att bli tjock
följer man bantningsråden i flock
Lyckas man svälta några dagar i rad
blir man jätteglad
Glädjestunden är inte lång
att äta eller inte äta förvandlas till tvång
Man lever på frukt och grönsaker
lite fil och kaffe hjälper att hålla sig vaken
Inget fett, inget kött
undra på att man blir trött
Och när man sedan vill vända
börjar otrevliga saker hända
Kroppen protesterar och skriker
tålamodet viker
Man kämpar själv utan framgång
och blir besviken gång på gång
Depressionen kommer i fatt, ångesten stiger
men man tiger
Ingen får veta att man fastnat i ett hjul
som snurrar allt fortare utan att man har kul
Det som var glädje blir till plåga
man vill ha förändring utan att våga
Hur gör man förresten
när man möter kroppens protester
Helst vill man fly, få lite ro
söker experter som får en att tro
Att det finns en genväg till lycka
medicinen hjälper kan man tycka
Den första tiden känns det bättre men,
sen… kommer allt igen ofta med dubbel styrka…
Man försöker lirka med andra preparat
utan resultat
Förgäves försöker psykologen
få igång dialogen
Kroppen stökar
ångesten, den bara ökar…
Tills man en vacker dag
har bestämt sig att ta tag
I problemen och bestämmer
att börja leta var skon egentligen klämmer
Kommentarer
Postat av: Linda
Bra dikt! Har du haft ätstörningar?
Postat av: Sofie
det var en fin dikt
Trackback
